Jag måste säga att jag har aldrig haft bättre förutsättningar inför en match. När vi kom till vårt hotell i måndags kväll stank det äcklig cigarett-rök från mitt och Sannas rum så vi var tvugna att få ett nytt. Tur för oss så fanns det bara ett rum ledigt - på tredje våningen för affärssnubbarna. Jämfört med de vanliga hotellrummen och framför allt vårt dorm-rum så var detta rummet värsta lyxsviten. Ett vardgsrum med litet kök, ett stort badrum med både dusch och jacuzzi, och ett sovrum. Enda negativa var att det bara fanns en säng, men det var en king size bed så vi hade inga problem med det! Man kände sig lite speciell. Kul att det ska lite till för att göra mig glad.

Så till matchen. Vi mötte Kutztown University som är rankat 22 i landet, vi är rankade nr 16. I vårt lag är medellängden nånstans runt 1,60 max, 80% av deras lag var säkert längre än 1,70 så nog skulle vi få det tufft med deras långa och stora spelare. Det var en jämn match och vilket lag som helst hade kunnat vinna, så det var nog rättvist att matchen slutade 0-0. De hade några bra lägen, och vi var nära några gånger. När det var 30 sekunder kvar fick jag en perfekt passning av Ivana precis utanför straffområdet och sköt allt vad jag kunde mot mål (och denna gången träffade jag faktiskt mål), bollen tog på på en försvarares fot och gick i en både mot målet. Målvakten stod ganska långt ute så hon fick backa och sträcka sig allt vad hon kunde för att tippa bollen över ribban. Hade hon bara varit 5 cm kortare så hade bollfan gått i mål!
Men vi ska väl vara glada för ett oavgjort resultat, men det är ju surt att inte lyckas vinna när man har sprungit runt som en Duracell-kanin i 110 minuter.